Den hackspett som tidigare frenetiskt hackade på vårt hus slutade som bekant med det när vi skaffade vår konstgjorda och mycket stilige vän Hacke von Attrapp. Efter det har jag inte sett till hackspetten, men nu har han (eller möjligen hon) dykt upp igen, denna gång i ett träd. Och där får den förstås sitta och hacka bäst den vill. Det låter på något vis hemtrevligt när den hackar i trädet och dessutom är den fin att titta på.

När det gäller musjakten i ladan har det gått lite bättre på sista tiden. Eftersom vi har täckt för (tror vi i alla fall) alla ingångar handlar det om att få fatt på de möss som redan tagit sig in i byggnaden. Eftersom jag avskyr möss och kräldjur så måste maken vittja fällorna innan jag vågar mig in. Idag hade han missat en mus varför jag trodde att jag skulle falla död ner när jag fick syn på den. Jag fattar inte hur man kan reagera så starkt på något som är så harmlöst. Pinsamt och fullständigt ologiskt.